Igår i den här tiden var jag ganska så nervös, det berodde på att Martin skulle operera sig.
Vi gick upp vid fyratiden, så att Martin skulle hinna duscha innan vi skulle åka till Falu lasarett. Stackars Martin som var nyvaken och frös så han skakade när han skulle duscha. Sen gjorde vi iordning mackor (ostskivor med smör, till mig) och kaffe som vi skulle ha med oss. Vid femsnåret åkte vi iväg till Falun. Vägen var bar och det känns verkligen att våren är på G.
Vi kom fram lite tidigt, typ strax efter halv sju, men vi satt i bilen och väntade lite, jag passade på att sätta mig i baksätet för att sätta på emla-plåster på Martins båda handryggar och ett i armvecket. Sen gick vi in. Och jag blev mer och mer nervös, men så började jag tänka på de barn som är sjuka och som får sövas och opereras flera gånger, jag ska inte klaga, det finns alltid de som har det värre. Martin är ju frisk, bara det att det var en liten grej som skulle fixas, ett rutiningrepp.
Vi satte oss i väntrummet, som var lekterapi, där fanns en massa leksaker, allt från en liten bil till ett biljardbord, Martin var helt överlycklig och sprang runt och försökte leka med allt han såg.
Vid halvåtta -tiden kom en sköterska (naturligtvis hon som jag pratat i telefonen med, som lät så otrevlig och tyckte att varje fråga var dum, typ) och hon var hur trevlig som hellst, hon hade bra hand om barn och förklarade mycket bra för Martin hur de skulle sätta kanylen med nalleplåster, det gick hur bra som helst. Martin sa inte ett ljud, han tittade på armen där de satte kanylen och de lindade om armen med ett bandage, även Jörgen fick ett bandage.
Det bästa av allt för Martin var nog när han fick åka säng och hiss, en lång väg.
När vi kom ner till kirurgavdelningen, så var det många människor där, Martin blev lite blyg. Jag fick klä på mig en vit overall och en blå mössa, Martin tyckte att jag blev ful :). Sen fick jag bära in honom till operationssalen, jag höll i honom medan narkosläkaren och sköterskan sövde honom, han somnade fort och sedan var det bråttom ut, jag hängde inte med riktigt, men jag antar att man måste ut därifrån så fort som möjligt innan alla känslor kommer, så att man vägrar att gå ut från op-salen. Men för mig gick allt så fort så jag hann inte ens reagera.
Under tiden som Martin opererades gick jag och Jörgen till caféterian, J fikade lite, och jag satt i mina egna tankar och bara tänkte på Martin. Väntan var lång, men tillslut så fick vi komma in till honom. Han var jätteledsen när han vaknade, men det gick över när jag väl hade hittat igen en napp.
Det tog ca 1 och en halv timme innan han vaknade till riktigt, och han fick en piggelin och sen fick han åka säng och hiss tillbaka till avdelningen igen.
Martin åt både macka och banan och drack vatten direkt, och sen stod det inte på förrän han ville kissa, och när han hade gjort det utan problem så kopplade de bort droppet och drog nålen och sen fick vi åka hem.
På vägen hem stannade vi och åt i Bjursås, Jag åt nachotallrik, Jörgen pizza och Martin kebabtallrik.
När vi kom till Mora så åkte vi in till leksaksaffären där Martin fick välja en leksak, han valde en bössa. Till Emma köpte jag spelet kasta gris.
Väl hemma så var det bara att hämta Emma och Skrållan som hade sovit hos farmor och farfar över natten. Sen föjde jag Emma på simkurs, det var sista gången så de fick saft och glass.